Mats Mossberg: ”Man gör det mesta utom att spela”

I en intervjuserie möter vi seriens lovande talanger såväl som en del av alla betydelsefulla personer utanför planen utan vilka sporten inte skulle vara vad den är.

Mats Mossberg

Denna vecka pratar vi med Sandvikens materialförvaltare Mats Mossberg

Hur länge har du haft det här uppdraget?

– Jag skulle säga att det är 15 år ungefär. I samband med att jag blev arbetslös frågade Henrik Hagberg om jag ville vara med och hjälpa till i Saik, och jag är ju en idrottsmänniska så jag tackade ja och sedan har det flutit på för min del, blivit mer och mer jobb.

Om du skulle beskriva en arbetsdag under säsong för nån som inte har en aning, hur kan det se ut? Du har sagt i en tidigare intervju att dagens materialare gör mycket mer än vad de gjorde när du själv var aktiv idrottare.

– Ja, man gör det mesta utom att spela. Jag slipar inte skridskor, men det gör min äldste son Tobias. När jag kommer på morgonen tvättar jag och städar efter gårdagens träningar. Sedan fixar jag så det finns grejer till ungdomslagens träningar och så förbereder jag inför a-lagets träning, eller om det är match ser jag till att det finns frukt, massagebänk och en träningscykel också åt motståndarlaget och mineralvatten åt domarna.

Är det alltid så att de här grejerna finns på plats när man kommer som motståndarlag?

– Ja. Vi materialare i Elitserien har en träff över en helg i slutet av maj varje år. Vi ses på någon av orterna och brukar vara 20 stycken som är med ungefär. På fredagskvällen dricker vi nån öl och pratar skit, men sedan har vi möte på lördagsförmiddagen där vi går igenom sånt här, vad man kan förvänta sig när man kommer till en match och så vidare. Vi har hållit på med det här i sju-åtta år. Det är jättebra. Före det pratade man knappt med motståndarna, var som hund och katt, men nu känner vi varandra på ett annat sätt. Till exempel minns jag att jag fick fixa fram en svets åt Kungälvs materialare när de ännu låg i Elitserien för att deras målvakts skridskoskena var trasig. Bandyn är en så pass liten sport att alla måste hjälpas åt.

Du har passerat pensionsåldern, hur ser du på framtiden?

– Jag har sagt att jag tar ett år i taget. Det var förstås lite tråkigt när Daniel (Mossberg, son) försvann till Bollnäs, men om inte vi spelar samtidigt brukar jag åka med hionom och kolla på dem. Jag gillar ju att se på bandy.