01 Nov ”Bandy behöver mer känslor och konflikter”

Ni har hållit ett högt tempo och sprutar ju ut artiklar om Elitserien. Hur orkar ni?
– För att det så roligt, och för att vi brinner för det. Chefen räknade ut att från oktober i fjol till april i år hade vi gjort över 3 000 publiceringar (nyheter, tv-puffar, liverapporteringar osv) på Bandypuls. Vi älskar att bevaka bandy helt enkelt.

Varför är bandy världens roligaste spel att bevaka?
– Bandy är en estetisk och fin sport, det går fort och det är ett dynamiskt spel med dropp, lyft, genombrott och fart. Så i den bästa av världar skulle bandy förtjäna att vara större.

Har du inte börjat tröttna på bandy?
– Det är inte bara kul alla gånger, det är klart att det sliter också. Men tröttnar gör jag inte.

Om jag frågar dig hur grundspelsmatchen Edsbyn-Vänersborg slutade för tre år sen, kan du rabbla upp resultatet som en Björn Hellberg?
– Nej, tyvärr. Jag har dåligt minne. Vid 27 års ålder lider jag av alzheimer, brukar jag skoja om. Jag är dålig på resultat, allt går ur skallen.
– Min styrka är att jag spelat bandy i tio år och att jag tror mig se bandyn på ett bra sätt.

Trevligaste spelaren du pratat med?
– Först och främst vill jag lyfta fram att det är väldigt sällan man blir taskigt bemött. Spelarna är tacksamma för att man bevakar dom.
– Men Johan Löfstedt är alltid exemplariskt bra, både när han är förbannad och glad. Viktor Nordmark i Gripen – ur hans mun kan det komma vad som helst. Och Daniel Andersson i Villa får man alltid citat från.
– Men egentligen skulle jag kunna rabbla namn i en timme.

Bandy är väldigt konfliktfritt – bra eller dåligt för en bandybevakare?
– Så himla konflikträdda är inte spelarna och ledarna längre. Jag tycker ändå att det eldats igång med känslor och mer sågningar. Den traditionella referatbevakningen från förr är över.
– Och bandyn behöver konflikter. Titta bara i Sportbladet efter en SHL-omgång med utspel, sågningar, matchstraff och lyckoyttringar. Bandyn behöver bli ännu mer känslofylld, för att uppmärksammas och bli större i media.

Vill du ha en bandyns Bad Boy, som skapar rubriker?
– Ja, det skulle vara jättekul om det fanns en eller flera, en Per Ledin eller Andreas Jämtin. Det finns några såna, men inga uttalade Bad Boy-spelare på det sättet. Kanske var det Magnus Granberg eller Pelle Fosshaug på sin tid.

Hur är ditt förhållande privat till spelarna? Orkar du gå ut och ta en öl med dom?
– Nej, jag går inte ut och tar en öl med bandyspelarna. Däremot känner jag ju spelare i laget som jag är kompis med från början, som målvakten Niklas Prytz. Folk inbillar sig ibland att jag som är uppväxt i Bollnäs och har spelat i klubben som junior har hjärtat där i bevakningen, men det är helt fel. De känslorna har försvunnit med yrket.

Din tro på bandyn på fem års sikt.
– Hallarna blir inte färre, så det gör rimligen att lagen blir bättre och sporten proffsigare.
– Bandyn har en stor utmaning framför sig, men jag hoppas att den blir proffsigare och i den bästa av världar skulle fler spelare kunna ha bara bandy som ett yrke. Det är väl en utopi, men det vore fantastiskt för sporten.

Fakta: Christoffer Million.

Ålder: 27.
Anställd på Mittmedia som: Redaktör för Bandypuls på heltid.
Så var jag som bandyspelare: Började som offensiv mittfältare, blev ytterhalv och slutade som libero. Skridskostark och bra blick för spelet. Sållades bort i sista gallringen till P15-VM i Ryssland, sen slutade jag några år senare.
Den bäste spelaren genom tiderna: Det är så lätt att säga Sergej Lomanov Jr på den här svåra frågan. Han är säkert den bäste genom tiderna, men personligen säger jag Sergej Obuchov för hans insatser med Falu BS under några år på första halvan av 2000-talet. Har aldrig sett en bandyspelare dominera och bära sitt lag på det sättet.